Hur du skapar språklekar

Språklekar i förskolan handlar om mycket mer än att memorera rim eller sjunga välkända sånger. Genom lek får barnen möjlighet att upptäcka hur ord låter, vad de betyder och hur de kan användas för att uttrycka tankar, känslor och erfarenheter. När språket vävs in i sagor, rörelse, bilder, ramsor och vardagliga samtal blir träningen lustfylld och tillgänglig för hela barngruppen.

Arbetet blir särskilt viktigt i grupper där flera barn har ett annat modersmål än svenska. Bilder, konkreta föremål och tydliga gester hjälper barnen att förstå nya ord utan att kommunikationen stannar upp. Samtidigt får barnen bekräftelse på att deras olika språk och erfarenheter hör hemma i förskolan.

Gör vardagen till språkträning

En central utgångspunkt i språkutvecklande arbete är att sätta ord på det som händer i vardagen. Pedagogen kan benämna handlingar, material, färger, former och känslor medan barnen klär på sig, bygger, äter eller leker. I stället för att fråga ”Vill du ha den?” är det mer utvecklande att säga ”Vill du ha bananen eller apelsinen?”. Då får barnet höra de exakta orden och kan lättare koppla dem till föremålen.

Det är också värdefullt att klä upplevelser i ord. En vuxen kan exempelvis säga: ”Du blev besviken när tornet rasade, men du försöker bygga upp det igen.” På så sätt får barnet språk för både händelsen och känslan. Språket bör varieras, samtidigt som pedagogen ligger lite över barnets aktuella nivå och vågar introducera nya begrepp. Veli Tuomela, fil.dr. och föreläsare inom språkutveckling, betonar just vikten av ett rikt och medvetet språk i vardagens situationer.

För pedagoger som vill planera varierade aktiviteter kan fungera som inspiration till lekar där ord, ljud, bilder och rörelser kombineras. Det viktiga är inte att aktiviteten genomförs perfekt, utan att barnen får många tillfällen att lyssna, pröva, upprepa och samtala.

Rim, ramsor och ljud

Rim och ramsor ger barnen en tydlig rytm och gör det lättare att lägga märke till språkets ljud. När en ramsa upprepas flera gånger utökas ordförrådet samtidigt som uttalet tränas. Barnen kan klappa stavelser, markera slutrim eller hitta ord som låter nästan likadant. Ramsan ”Pelle Plutt” kan dessutom användas för att öva turtagning och samarbete, eftersom barnen behöver följa samma mönster tillsammans.

Klapplekar är enkla att anpassa efter gruppens ålder. Pedagogen kan säga en kort ramsa och låta barnen klappa på varje ord, varje stavelse eller bara på ett särskilt ljud. Därefter kan barnen själva hitta på nya ord. Man kan också jämföra ljud som är lika och olika, exempelvis första ljudet i barnens namn eller skillnaden mellan korta och långa vokaler. Rim om svanar kan användas för att lyssna efter vokalljud och upptäcka hur uttalet förändras.

Fingerramsor har en särskild funktion eftersom de förenar språk med finmotorik och koncentration. När ett finger i taget rör sig, gömmer sig eller möter ett annat finger tränas handens precision. Barnen får samtidigt erfarenhet av ordning, upprepning och riktning, vilket senare kan stödja läs- och skrivinlärningen. De upptäcker också att vissa ord bär en tydlig betydelse medan andra främst används för rytm och ljudlek.

Sånger som får hela kroppen med

Sånglekar och rörelsesånger gör det möjligt att koppla ihop kropp, tanke och språk. I ”Jag kan krypa” tränas grovmotoriken, medan ”Huvud, axlar, knän och tår” övar koordination och kroppsuppfattning. När barnen sjunger och pekar på rätt kroppsdel samtidigt blir orden konkreta. De hör, ser och känner betydelsen på en gång.

Rörelser kan också stärka kamratkänslan. När gruppen följer ett gemensamt tåg i ”Tingelinge tåget går” tränas samspel och hänsyn. I ”Svarta ormens dans” behöver barnen vara uppmärksamma på varandra, och ”En elefant balanserade” kan användas för att öva balans och turtagning. Takt och rytm blir tydliga i exempelvis ”Dansa lilla nallebjörn”. Symmetriska rörelser, där båda sidor av kroppen används på liknande sätt, ger dessutom hjärnan varierad stimulans. språklekar i förskolan

Språkljud kan göras lekfulla genom att byta ut vokaler i en välkänd sång. När ”Bä, bä vita lamm” sjungs med andra vokaler, som i ”Bi, bi viti limm” eller ”Ba, ba vata lamm”, hör barnen hur munnen och ljudbilden förändras. Aktiviteten behöver inte handla om att skapa riktiga ord. Just det nonsensartade gör ofta barnen nyfikna och uppmärksamma på språkets form.

• Välj en kort sång eller ramsa med tydlig rytm.
• Lägg till klappningar, stampningar eller enkla handrörelser.
• Låt barnen byta ut ett ord, en vokal eller ett ljud.
• Upprepa aktiviteten och låt barnen själva föreslå variationer.
• Samtala efteråt om orden, rörelserna och det barnen lade märke till.

Berätta med bilder och föremål

Högläsning och berättande ger barnen tillgång till nya ord, kunskaper och erfarenheter. Sagor stimulerar fantasin och föreställningsförmågan, men skapar också samtalsämnen som kan hjälpa barnen att bearbeta problem och upplevelser. Dessutom förmedlar berättelser delar av vårt kulturarv. En saga kan därför bli utgångspunkt för samtal om vänskap, rädsla, mod, konflikter eller hur olika människor lever.

I en barngrupp där alla inte ser bilderboken lika bra kan flanobilder eller en sagopåse göra stor skillnad. När figurer och föremål placeras framför barnen i en halvcirkel blir handlingen synlig för alla. Barnen slipper ropa att de inte ser, och sagostunden får ett lugnare tempo. Pedagogen kan hålla upp en bild, benämna den, låta barnen gissa vad som händer och sedan flytta figuren när berättelsen går vidare.

Sagopåsar passar även för återberättande. Efter högläsningen kan barnen välja ett föremål och berätta vad det föreställer eller när det förekommer i sagan. Pedagogen kan ställa öppna frågor: ”Vad tror du händer sedan?”, ”Hur känner sig figuren?” och ”Vad skulle du ha gjort?”. På så sätt tränas ordförråd, meningsbyggnad, lyssnande och förmågan att uttrycka egna tankar.

Det går att kombinera bilderna med rim, rörelser och konkreta ljud. En berättelse om en skog kan innehålla ord för djur, väder och riktningar, samtidigt som barnen får härma ljud, gå som olika djur eller leta efter föremål med rätt färg. Barn som ännu inte talar svenska mycket kan delta genom att peka, visa, upprepa enstaka ord eller använda sitt modersmål.

Inkludera flera språk

Språklekar blir mest meningsfulla när barnens hela språkliga repertoar får plats. Ett ord kan sägas på svenska och sedan på barnets modersmål, med hjälp av familjen eller flerspråkiga kollegor. Bilder och föremål fungerar som gemensamma stöd, även när barnen inte har samma språk. Pedagogen kan också uppmuntra barnen att jämföra ljud, rim och hälsningsfraser mellan språken.

Målet är att barnen ska utveckla ett rikt och nyanserat talspråk, ett större ord- och begreppsförråd samt förmåga att kommunicera och leka med ord. De ska även få intresse för skriftspråk och förståelse för att symboler kan bära ett budskap. För barn med annat modersmål innebär det också att deras kulturella identitet stärks när svenska och modersmålet får samspela.

En bra språkleksaktivitet behöver därför inte vara lång eller komplicerad. En ramsa vid påklädningen, en sång i rörelserummet, ett nytt ord under lunchen eller en saga med flanobilder kan ge värdefull träning. När pedagogen lyssnar aktivt, bygger vidare på barnens uttryck och skapar återkommande tillfällen att leka med språk blir förskolans alla miljöer en plats där kommunikation växer.